Det dukade bordet

Dopfunt med glasskål och höstblad

Blomrelief - skuren och målad relief med glasblomma

Virvius - Norna av målat trä, skurna dekorationer och glasdetaljer

Nornfat - fat i målat trä med tre vaktande nornor

 

s u r o l l e alias Jögge Sundqvist är en färgstark professionell slöjdare och folkkonstnär och musiker. Norrlänningen som föddes in i slöjden är skolad av sin far Wille till att hantera kniv och yxa.

Glaskonstnären Ebba von Wachenfeldt utbildade sig till glasblåsare i traditionstunga Orrefors. Hon älskar det blåsta glaset som efter tjugofem år har blivit hennes andra modersmål.

 

Nu har de tillsammans skapat utställningen

 

 

Varandet börjar vid skogens källa, som kan släcka vår törst på livets alla frågor. I bakgrunden betraktar Virvius, den allvetande guiden oss och undrar om stillhetens skönhet kommer att få vara med oss igen?

 

Sakta förs vi genom Kraftpelarna som öppnar in mot livet, en blommande blomma, en spirande kröning, och ett nypon - fröet för återkomst.

 

In i barndomens fantasi får vi rida ranka på en händ eller hust eller kanske på en Enhorning? För oss räcker det att sitta stillsamt på en Blåbärstron medan mor samlar blåbär. Drömma om skogens rikedom där Vitterorren speglar din själ och blottlägger din längtan. Ställ en fråga och du får ett svar! Men busen Tilade vill hellre pricka fågeln högt i det blå med sin slangbella. Sköt han ner sin framtid eller fångade han den?

 

Vi vandrar in i hemmets mitt, där bordet är dukat till de som äter mycket eller lite. Kanske till de som ber att få lite till? Mor Dis, husmodern, är nöjd och far Heid har den nya hobbyn att fågelskåda. Är fåglarna närmare honom än han är medveten om? Tonåringens stol Bångstyrig står tom, han rider hellre en tjur på rymmen än den domesticerade.

 

Vi dekorerar vårt hem med Hjärtfat där den innersta kärnan är intrikat och skimrar med färgglatt glimmer. Eller smyckar med dinosaurier som gömmer vårt ursprungliga gamla jag.

 

Sök ett arketypiskt tecken i ordtavlan och sänd en signal! Kanske till fröken Said, tonårsdottern som i bästa tonårstid sjunger så att håret reser sig och vill gärna synas i estraden ljus. Medan syster Völva osäkert vill behaga, hon tar den vackra fjäder till att smycka sig. Kittla henne med den, det är hennes dröm!

Till sist får vi åter njuta av skogens mjuka barr som kittlar på vaderna i stubbstolens kådiga lukt. Med blicken fjärran och stjärten fjättrad ser man livets lopp i livsträdet Windla, färgglada minnen uppsatta på vår vägg.

En insikt om konstens förgårdar.